Stolthet och julgran

Det är nog så underhållande att se på när barnen leker och hur de utvecklas. Måst ju vara det mest spännande som förälder, när man får berömma och känna en sån enorm stolthet bara för att de lär sig minsta lilla grej. Idag har jag fått uppleva två sådana situationer med Amanda.
Första var:
Det var länge tyst i vardagsrummet jag var i köket och greja på. Så kommer hon ropandes "totta totta totta" Blev lite att vaaah, du sov ju just, och hon verka nu inte trött heller, så jag gick och kolla vad det gällde. Det här lekte hon då...

Först hade hon lagt Puh och "Puppe" på fotpallen.
Lagt en röd julstjärna (?) var på deras magar...

... sedan täckt in dem med Nalle Puh filten.

Och till sist satt hon ner sig bredvid dem och
"läste" (mumlade i olika tonlägen med värsta inlevelsen) ur Bamse boken :)

Andra gången var när pappa hämtade hit granen som jag genast börja pynta och greja på. När allt annat var upphängt förutom några bollar tänkte jag att Amanda skulle få dekorera lite också. Hon snaija liksom direkt hur man skulle göra, utan av att jag hann visa vad man skall göra med bollarna! "mera mera mera" skulle hon ha hela tiden. Så nu ser ju vår gran lite lustig ut ner till med allting på ett ställe, men kanske nästa år att hon får det lite mera utspritt. Och visst tänkte hon ut vart hon skulle ha alla bollarna också, så ett visst system kan man nog se om man försöker.